hästhund.blogg.se

Nu har jag kopierat lite om hjärtfel hos Cavalierer. CAVALIERENS HJÄRTFEL - MVD = Mitral Valve Disease Först en summarisk beskrivning av hjärtat och dess arbete Hjärtat fungerar som en sug- och tryckpump. När det vidgar sig strömmar blodet in och när det drar ihop sig pressas blodet ut i de två resp. kretsloppen. Det lilla kretsloppet genom lungorna och det stora genom kroppen. Hjärtat består av två förmak (atrium) och två kammare (ventrikler). Blodet som passerat kroppen återkommer till högra förmaket, fortsätter till högra kammaren och pressas genom hjärtats hopdragning till lungorna. Där syrsätts blodet och går sedan till vänstra förmaket, vidare till vänstra kammaren för att åter pumpas ut i kroppen. Klaffar ser till att blodet går åt rätt håll. När blodet rinner från förmak till kammare står klaffarna mellan dem öppna medan klaffarna mellan kammare och utgående blodkärl är slutna. Vid kamrarnas sammandragning är klaffarna bakåt (mellan förmak och kammare) stängda medan klaffarna ut mot blodkärlen står öppna. Cavalierens hjärtfel består vanligen av att klaffen mellan vänster förmak och kammare utsätts för åldersförändringar i alltför unga år. Den förtjockas, skrumpnar, förlorar sin elasticitet och sluter inte tätt. Resultatet blir att när hjärtat drar ihop sig för att pumpa blodet ut i kroppen läcker det tillbaka till förmaket. Detta läckage gör att det uppstår ett virvlande flödesljud - ett blåsljud. Åldersförändringar på hjärtklaffen (-klaffarna) är inte ovanligt på små raser men drabbar vanligen äldre djur. När det gäller cavalieren har defekten krupit ner i åldrarna och klaffarna försämras vanligen snabbare på drabbade djur. Nu finns det faktiskt en del cavalierer som fått blåsljud (i tämligen ung ålder) som aldrig utvecklats vidare. Men det får nog anses mera undantag än regel. En engelsk studie visar att även Chihuahua, Pekingese, små pudlar, Llasa Apso och Whippet är drabbade av MVD men medan dessa raser har 6 - 7 gånger ökad risk att drabbas (jämfört med medelhunden) så uppvisar cavalieren 21 gånger större risk + att det uppträder vid tidigare ålder. Vad som händer Allteftersom klaffarna försämras läcker allt mer blod tillbaka till kammaren och kroppen får allt sämre blodtillförsel. I början kan hjärtat kompensera detta genom att växa (ungefär som idrottshjärta) samt genom kraftigare och snabbare hjärtverksamhet. Senare räcker dock inte detta och hunden får diverse problem. Njurarna och levern får dåligt med näring och fungerar inte som de ska. Hunden magrar och har svårt att göra sig av med slaggprodukter. Lungorna töms inte på blod som de skall (förmaket är ju redan mer eller mindre fyllt) vilket gör att vätska tränger ut och hunden börjar hosta. Är även högra hjärtklaffen angripen uppstår problem med vätska i buken (lever m.fl. organ). Vanligaste symtomen på bristande hjärtfunktion är: Hunden orkar inte lika mycket, är tröttare. Andfåddhet (förväxla inte med flåsande av värme - hundens sätt att bringa ner temperaturen - deras svettande) Avmagring.. Hosta Svullen buk. Faller ihop vid stark upphetsning eller ansträngning Plötslig död. Kan bero på att en hjärtklaff eller det uttänjda förmaket brister. Behandling / skötsel Till en början - om läckaget är litet och hunden inte visar några symtom mer än blåsljud - ger man ingen medicin eller behandling. Försök har visat att det med nuvarande medicinska kunskaper inte går att påverka förloppet. Dock bör man tänka på följande: Se till att hunden inte är tjock. Viktigt att banta den nu om det behövs. Håll hunden i god kondition. Motionera regelbundet (samma varje dag) utan att anstränga hunden. Inga extra långpromenader på helgen, ingen cykelmotion, inga långa upphetsande lekar av besökande barn. Ge den näringsrik mat, inte det billigaste torrfodret. Rått kött, lite rå lever, rå äggula och grönsaker bör ingå ofta. Ge även kalcium (benmjöl eller ben). God vitamintillförsel med extra C- och E-vitamin. Men se upp med för mycket D-vitamin. Ge inte AD-droppar! Lågt saltintag. Något måste den ha men vanliga torrfoder har ofta för högt saltinnehåll. Det finns saltfattigt "hjärtfoder" som säljs av veterinärer. Men "hemma"-foder är minst lika bra (se ovan)." Herbamare" örtsalt är bättre än vanligt bordssalt. Om hunden står på vätskedrivande medicin bör man ge den kalium. Tala med veterinären. När hjärtat blir sämre Bäst är naturligtvis att regelbundet kolla hunden hos en hjärtspecialist. Man kan också själv känna när hunden fått hjärtförstoring och ansträngt (hårt arbetande) hjärta. På en hund i vila känner man knappt hjärtslagen om man lägger handen mot bröstkorgen över hjärtat (under/bakom frambenen). När hjärtat är förstorat känns hjärtslagen tydligt. Börjar hunden hosta bör den undersökas/röntgas. Beror hostan på vätska i lungorna måste den medicineras! Annars kommer den snart att drunkna i sin egen vätskeansamling. Hostan kan också bero på att det förstorade hjärtat trycker på luftstrupen. Men det finns hjälp för båda besvären. Senaste rönen av behandling/medicinering. En kombination av tre mediciner har visat sig vara det mest effektiva: Vätskedrivande, t.ex. Lasix ACE-hämmare, t.ex. Cardiovet Medel som hjälper hjärtats arbete (att dra ihop sig effektivt), t.ex. Digoxin En varning är här på sin plats. Det finns fortfarande veterinärer som enbart skriver ut digitalis, ett bra sätt att förkorta livet på hunden. Se till att få tag på en veterinär som är hjärtspecialist eller åtminstone håller sig à jour med de nya behandlingsmetoderna. Har hundens hjärtfel följt det vanligaste mönstret har den mått bra två till tre år efter det blåsljudet upptäckts. Efter insättandet av medicin bör den kunna klara sig ett par år till om den i övrigt är frisk, sund och välskött. Ju senare hunden fått blåsljud, ju längre tid brukar det ta innan hjärtat behöver "hjälp". Och de cavalierer som inte fått blåsljud förrän efter sju års ålder har i allmänhet aldrig fått hjärtsvikt eller behövt medicineras. De har så småningom dött av andra orsaker. Om nu hjärtat försämrats eller man redan börjat medicinera hunden är det viktigt att hålla kontakt med sin veterinär. Ibland kan doserna behöva ändras. Låt hunden ta det lugnt och leva ett regelbundet och behagligt liv. Ge den flera små mål mat, stora portioner är påfrestande för hjärtat. Ge den motion efter vad den vill och orkar, hellre lite och oftare. Ge den mycket kärlek och omsorg men den dag den inte ens vill gå på en kort promenad bör den få somna in lugnt och värdigt av en sömnspruta hos veterinären eller vid hembesök av denne(kopierat). Det är väldigt synd eftersom det är en väldigt trevlig hundras. xoxo Ida